Nu har det börjat!

Det har varit väldigt dålig uppdatering här den senaste tiden.
Jag har varit ute och flygit en hel del, så tiden har inte riktigt räckt till.

Christopher har nu påbörjat sin anställning som militär och vi har inte sett varandra så mycket den senaste veckan.
Han är inte så duktig alltid på att prata om vad han tänker på och hur han känner.
Då jag vet att han är på god väg mot en utlandstjänst så kan jag inte låta bli att oroa mig för hur det ska gå för honom, rent psykiskt.
Jag vet att militärerna får jätte bra briefing och de blir omhändertagna men då jag har en sambo som gärna inte öppnar sig och pratar om sina känslor. Hur ska det då gå på utlandsmission då jag kan tänka mig att det är väldigt viktigt att prata om sina känslor och tankar.

Vi har pratat lite om det här innan det var dags för hans anställning och han är ju själv medveten om att han måste blir bättre på att öppna sig.
Jag är ju så orolig för att mista honom, att han går för mycket in i sig själv och slutar prata med mig. Det vill jag ju verkligen inte att han ska göra.
Jag vill att han ska må bra och vara lycklig, att vi är lyckliga och mår bra tillsammans.

Han har haft 2 relativt lugna dagar, med mycket information och genomgång.
Snart är det dags för regementet att ligga ute i fält. Vi får väl se hur det går, rent kontakt mässigt. Jag tror nog att det ska gå bra.
Vi har varit tillsammans i så många år nu så vi vet var vi har varann, och när något inte riktigt stämmer. Det är lite svårt att förklara men vi är ganska synkade.
Han är min klippa i stormen!

Min egen vardag rullar på med den ena flygningen efter den andra. Nu är jag dock ledig ett par dagar, vilket känns väldigt skönt. Nu kan man hinna med allt som man inte hinner med annars.
Nu ska jag gå ut och njuta av det fina vädret.